Makten över arbetssituationen

Tänkte fortsätta lite på resonemanget som jag påbörjade i mitt första inlägg. Det slog mig att frågan om deltagande och möjlighet att på verka det system som indivden har att rätta sig efter också i allra högsta gäller på mikronivå, exempelvis inom ett företag eller en organisation. Ett typexempel uppdagades under mitt sommararbete. Företaget där jag arbetade höll på att genomföra en omstrukturering, och hade till sin hjälp tagit in en utomstående konsult. De fast anställda diskuterade omstruktureringen under fikarasterna och såg inte hur det skulle förbättra deras arbetssituation, snarare tvärtom. Konsulten utför alltså ett antal hundra kronor i timmen för att ta fram ett förslag som möts med skepsism och missnöje bland de som det ytterst påverkar.

Istället skulle företagsledningen kunna samla sina anställda i grupper om ca 10 personer (företaget hade ca 50 anställda) och gemensamt skulle företagsledningen tillsammans med de anställda som arbetar ute på fältet kunna utvärdera vad som fungerar bra och mindre bra, samt vilka åtgärder som behövs för att arbetsplatsen ska fungera ännu bättre. Förutom den självklara demokratiska rättigheten att alla anställda får en direkt möjlighet att påverka sin arbetssituation så ger det deltagande perspektivet möjlighet för flera goda idéer att komma fram till företagsledningen istället för att ligga och pyra i fikarummet.

Detta innebär definitivt inte att fältarbetarna kommer få alla sina önskningar uppfyllda. Däremot tror åtminstone jag att de kommer ha lättare att acceptera de förändringar som genomförs, eftersom även deras idéer tagots upp till debatt och isåfall - genom dialog och debatt - blivit nedlagt. De förändringar som till slut blir resultatet av den deltagande demokratiska processen kommer då få en helt annan förankring bland alla anställda.

Det finns egentligen ingenting som talar emot underifråndemokrati inom företag. Så sätt igång hjulen och vässa hjärnorna! Det är oss det handlar om.