Hurra!

Obama for president! Jag tror jag har GAFFEL:s socialister i ryggen när jag känner att morgonstegen är lite lättare än vanligt nu när vi fått en demokrat som världens mäktigaste man. För att inte tala om det symboliska värdet i en åtminstone till hälften afroamerikansk president. Jag hoppas att vi slipper bli besvikna.

Dödshjälp?

Att tillåta dödshjälp eller inte?

Finns både nackdelar och fördelar med dödshjälp, självklart beroende på den personliga omgivningen, umgänge och näras tankar men även på erfarenheter, händelser och förlorade närastående individer. Jag kan relatera till de flestas åsikter angående ämnet men anser ändå att det borde legaliseras i Sverige.

Det är, för många, ett väldigt känsligt ämne, något som på ett eller annat sätt till slut antagligen kommer att påverka de flesta. Kanske genom sig själv eller kanske genom nära och kära. Jag vill förklara min tankegång, hur jag skulle vilja se det genomföras. Det har varit tal om s.k. "dödspiller"; att ge Apoteket ansvaret för försäljningen av dessa piller till allmänheten, med eller utan recept. Tankegången är att alla har rätt till att bestämma om sitt eget liv, och död. Även att göra självmord lättare för omgivningen. Detta är jag dock emot, jag anser, självklart, att alla har rätt till att bestämma och begränsa sin egen frihet men jag kan inte se humaniteten som förespråkas genom detta. Högst sannolikt skulle detta införandet påverka människor negativt, pressa dem till att ta framtida oönskade beslut.

För att förtjäna(?) denna dödshjälp anser jag att man måste uppfylla vissa krav. I min värld skulle detta legaliseras på sjukhusen, till döende patienter som endast lever i misär, i plågor, i ett rent helvete i väntan på att befrias från det jordliga livet. En dom skulle vara tvungen att fastställas, bevis på att patienten i fråga aldrig kommer att överleva sin sjukdom vill jag ha som ett krav. Och självklart, och viktigast, skall patientens önskan vara tydlig och genomtänkt.

Ett exempeln är Holland, här finns dödshjälp att önskas på sjukhus. Man skulle kunna tro att många patienter avlivas här, men så är inte fallet. Det är ett fåtal individer som önskar sig detta, och kanske hälften av dessa beviljas, detta förklarar jag som ett lyckat resultat, ett lyckat exempel som borde framföras till allmänheten här i Sverige så att en framtida möjlig lag skulle kunna accepteras. Själva proceduren är även den mycket känslig. Vem skall ta ansvaret? Och vem skall utföra dödshjälpen? Ytterliggare igen vill jag referera till Holland, här tvingas patienten själv ta pillret som kommer låta dem fridfullt somna in. All heder till den som tog detta beslutet; en önskan om död är alltid mycket nämre än själva utförandet.

Människan tänker rationellt, lever i nuet och ser inte mycket längre än sin egna eländighet när den är som värst. Att ta livsavgörande beslut när man befinner sig i sådan sits kan aldrig vara lätt, att tänka klart, att förstå konsekvenserna när man plågas till döds skulle för mig vara en hemsk press och en hemsk tidpunkt till att fatta ett sånt beslut.

För att göra dödshjälp möjlig; humant och kontrollerat, borde många individer vara inblandade i förundersökningar och besluttagandet. Jag vill återigen fastställa min åsikt till kraven: endast dödssjuka; kanske endast de som har ett fåtal veckor kvar i livet, i lidandet, skulle accepteras att få hjälpen. Möjligen skall beslutet vara fattat när man först fick sin sjukdom, liknande testamente; något man förbereder för att avlasta en börda för sina nära och för sig själv.

Alla liv är lika mycket värda, men att leva i ett fysiskt helvete, i plågor dag och natt, i väntan på sin egna bortgång är inte värdefullt någonstans. Jag vill ge människan den lagliga rätten att påverka sin egna livslängd, sin egna död; att lämna oss med äran i behåll.

-Jag vill ge de dödssjuka sin efterlängtade frihet.

Mikey om det rationella

Det är dags att starkt ifrågasätta den allmänt vedertagna uppfattningen om det rationella! Detta uttryck som så starkt präglat hela moderniseringen och som det ofta hänvisas till vid beslutsfattande på alla nivåer. Vad är rationellt egentligen?

Anonym (nr 2) konstaterade i sin kommentar till Death vs Maggie att:

"Jag håller inte med om argumentet – om inte annat för att det bygger för mycket på att människor är rationella...//"

Jag tolkar detta som ett påstående att människor är orationella, vilket jag inte kan hålla med om. Jag kan inte heller stå bakom att det finns en rationalitet som avgör vad som är en rationell handling. Istället vill jag hävda att alla människor handlar utifrån sin egen rationalitet. Detta eftersom verkligheten mer eller mindre är relativ. Vi uppfattar alla världen olika, och därför är det ont om absoluta sanningar. Vissa naturlagar kommer vi givetvis itne ifrån. Jorden är rund, gravitationskraften osv. Men däremot kan man säga att hur dessa naturlagar kommit att formuleras, vilka modeller som används för att förklara dom, är sociala konstruktioner.

Det finns flera olika teorier kring vad det är som skapar dessa sociala konstruktioner, exempelvis kunskap, eller språk. Jag har tidigare argumenterat för att det är makten som definierar det rationella. En följd av tron på det rationella har blivit tilliten till expertkunskap. Det är gemene man som ska ta till sig de nya rönen från forskareliten och politikerna. Om medborgarna misstror dessa och förlitar sig t.ex. till en politisk ideologi ses de som irrationella. Men i och med att verkligheten är relativ så kan man lika gärna se det som att experterna är irrationella, eftersom de inte förstår sig på eller kan hantera medborgares reaktioner. Det verkar som om den rationalitet som formats av expertsamhället inte kan hantera frågor som berör risk, och hur människor uppfattar risk. Till det behövs en omformulering av det rationella.

Det ekocykliska samhället, del 2

Det här diagrammet visar världens länders ekologiska fotavtryck i förhållande till Human Development Index (HDI). HDI används precis som BNP men ger enligt mig och flera andra ett mer rättvisande mått på länders utvecklingsgrad, även om det helt klart också har brister. Ekologiskt fotavtryck å sin sida är ett mått som visar hur mycket resurser ett land förbrukar, och uttrycks i landareal.


Ta en titt på bilden nedan. Vad säger det er?


Mig säger det flera saker:
Mänskligt välstånd är intimt förknippat med konsumtion av naturresurser
Det är de rika ländernas konsumtion och livsstilar som är de mest ohållbara och däreigenom står för den största miljöpåverkan på jorden
Afrika, och även flera länder i Asien, är i desperat behov av utveckling
Statistik är ett trubbigt verktyg för att beskriva verkligheten. (de enda länderna som är nära Hållbar Utvecklingskvadraten är några sydamerikanska länder. Vänta..är inte flera av desa länder fulla av säkerhetsproblem och illegal droghandel?

Så frågan lyder (för att citera Nile City): Hur kan vi höja fattiga länders HDI och samtidigt begränsa exploateringen av naturresurser totalt sett? Rubriken för diagrammet är ganska talande: Verkligt utvecklingsarbete kräver omställning av både utvecklade och utvecklingsländer. Redan utvecklade länder, som Sverige, måste acceptera att fortsatt mänsklig utveckling inte får ske genom ökat uttag av naturresurser för att kakan ska räcka till de som behöver den mest.

Death vs Maggie

Dödsstraff,

en dom som bara används i nödfall, som bara används mot "värstingarna", för att befria samhället mot mördare et.c, för att få personen i fråga att "smaka på sin egen medicin". Nej, det är bara en lösning skapad för att enkelt slippa undan problem, för att föra dem vidare till ett annat plan.

Jag kan absolut förstå de som legaliserat dommen i fråga, all ilska och hjälplöshet som skapar tron på en lösning med lyckliga, och lyckliga endast, följder. Offren och dess anhöriga som drabbats av personerna som anses vara möjliga kandidater till att bli tilldelad dommen har alltid bra anledningar till att göra proceduren möjlig. Människan ser på offren med stora blåa ögon, ser dem som sårade individer med ett liv framför sina fötter som aldrig längre kommer te sig som tänkt, ett liv som för alltid kommer vara präglat av en eller flera handlingar utfört av en hemsk människa som borde få sota för sin handling. - Big time!

Att man vill straffa de skyldiga är en helt naturlig aktion, en aktion som stärker rättvisan, man visar vad etik och moral är, vad som inte är accepterat, genom att dela ut dommar. Men, och här kommer "menet", att straffa någon med något man inte vet vad följderna är av är fel. För vem vet vad döden egentligen innebär? Det får mig att känna en viss osäkerhet till "bestämmarna", att de låter känslorna ta överstyr och ge förbrytarna något som kanske är värre för oss, de efterlämnade, än dem själva. Ovissdomen borde ha en inverkan på deras beslut och lagstiftningar.

Jag tror på att ett felande skall straffas, men genom att dömma till dödsstraff blir det en motsatt effekt än till den som är önskad. Istället för att jordbinda människan, låsa in henne, eller skicka henne till rättpsykiatrisk vård, så befriar vi henne från alla tankar, åsikter och dommar.

Jag vill även ta upp, några för mig, självklara frågor där jag står svarslös som gör att jag röstar ned dödsstraffet:
Vem är behörig till att ta någon annans liv?
- Vem skall bli tilldelad den makten, och av vem?
Hur skall kommande kriminella lära sig felet i t.ex. mördande när staten dömmer ut exakt samma sak?

Dödsstraff är att bli bestulen på sin jordliga frihet.

Därför är dödsstraff en kränkning mot mänskligheten

På (allmän?) anonym begäran kommer här några tankar kring dödsstraff, för mig den kanske yttersta kränkningen mot mänskligheten. Det här är historien om varför

Liksom Amnesty argumenterar jag utifrån första, tredje och tjugonionde artiklarna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Artikel 1: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap."
Artikel 3 "Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet"
Artikel 29 1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.
2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd

Med andra ord har ingen annan människa rätt, under några som helst omständigheter, att ta någon annan människas liv eftersom det är det yttersta frihetsberövandet. Jag är principetisk på den här punkten. Vår rättighet till liv får inte tas ifrån oss även om vi inte följer våra samhälleliga plikter. Visst kan man argumentera för att en människa som berövat en eller flera människors frihet genom mord ska bli av med sin egen frihet, men på vilket sätt gör hämnden skillnad? Våld föder våld. Hat föder hat. De hämndkänslor som en nära anhörig kan känna gentemot den som tagit en älskades liv hör inte samman med det mänskliga förnuftet, och den dödade människan kommer inte uppstå. Däremot tas en annan människas liv ifrån oss, helt i onödan. Jag anser däremot att en människa som med avsikt i de allra flesta falla ska ha ett mycket strängt straff, typ livstids fängelse, just eftersom denna person berövat en annan människa dess rätt till liv.

En liten historia att (skratta?) åt

Det var en gång två planeter som möttes när de var ute och snurrade någonstans i universum. Den ena planeten sa till den andra:

-Men hur är det med dig? Du ser lite vissen ut?
-Ja, svarade den andra planeten och suckade suckade tungt. Jag har drabbats av Homo Sapiens.
-Ajdå, det låter allvarligt, svarade den första planeten. Men jag kan trösta dig med, att det går snart över...