Det ekocykliska samhället, del 2

Det här diagrammet visar världens länders ekologiska fotavtryck i förhållande till Human Development Index (HDI). HDI används precis som BNP men ger enligt mig och flera andra ett mer rättvisande mått på länders utvecklingsgrad, även om det helt klart också har brister. Ekologiskt fotavtryck å sin sida är ett mått som visar hur mycket resurser ett land förbrukar, och uttrycks i landareal.


Ta en titt på bilden nedan. Vad säger det er?


Mig säger det flera saker:
Mänskligt välstånd är intimt förknippat med konsumtion av naturresurser
Det är de rika ländernas konsumtion och livsstilar som är de mest ohållbara och däreigenom står för den största miljöpåverkan på jorden
Afrika, och även flera länder i Asien, är i desperat behov av utveckling
Statistik är ett trubbigt verktyg för att beskriva verkligheten. (de enda länderna som är nära Hållbar Utvecklingskvadraten är några sydamerikanska länder. Vänta..är inte flera av desa länder fulla av säkerhetsproblem och illegal droghandel?

Så frågan lyder (för att citera Nile City): Hur kan vi höja fattiga länders HDI och samtidigt begränsa exploateringen av naturresurser totalt sett? Rubriken för diagrammet är ganska talande: Verkligt utvecklingsarbete kräver omställning av både utvecklade och utvecklingsländer. Redan utvecklade länder, som Sverige, måste acceptera att fortsatt mänsklig utveckling inte får ske genom ökat uttag av naturresurser för att kakan ska räcka till de som behöver den mest.

Death vs Maggie

Dödsstraff,

en dom som bara används i nödfall, som bara används mot "värstingarna", för att befria samhället mot mördare et.c, för att få personen i fråga att "smaka på sin egen medicin". Nej, det är bara en lösning skapad för att enkelt slippa undan problem, för att föra dem vidare till ett annat plan.

Jag kan absolut förstå de som legaliserat dommen i fråga, all ilska och hjälplöshet som skapar tron på en lösning med lyckliga, och lyckliga endast, följder. Offren och dess anhöriga som drabbats av personerna som anses vara möjliga kandidater till att bli tilldelad dommen har alltid bra anledningar till att göra proceduren möjlig. Människan ser på offren med stora blåa ögon, ser dem som sårade individer med ett liv framför sina fötter som aldrig längre kommer te sig som tänkt, ett liv som för alltid kommer vara präglat av en eller flera handlingar utfört av en hemsk människa som borde få sota för sin handling. - Big time!

Att man vill straffa de skyldiga är en helt naturlig aktion, en aktion som stärker rättvisan, man visar vad etik och moral är, vad som inte är accepterat, genom att dela ut dommar. Men, och här kommer "menet", att straffa någon med något man inte vet vad följderna är av är fel. För vem vet vad döden egentligen innebär? Det får mig att känna en viss osäkerhet till "bestämmarna", att de låter känslorna ta överstyr och ge förbrytarna något som kanske är värre för oss, de efterlämnade, än dem själva. Ovissdomen borde ha en inverkan på deras beslut och lagstiftningar.

Jag tror på att ett felande skall straffas, men genom att dömma till dödsstraff blir det en motsatt effekt än till den som är önskad. Istället för att jordbinda människan, låsa in henne, eller skicka henne till rättpsykiatrisk vård, så befriar vi henne från alla tankar, åsikter och dommar.

Jag vill även ta upp, några för mig, självklara frågor där jag står svarslös som gör att jag röstar ned dödsstraffet:
Vem är behörig till att ta någon annans liv?
- Vem skall bli tilldelad den makten, och av vem?
Hur skall kommande kriminella lära sig felet i t.ex. mördande när staten dömmer ut exakt samma sak?

Dödsstraff är att bli bestulen på sin jordliga frihet.

Därför är dödsstraff en kränkning mot mänskligheten

På (allmän?) anonym begäran kommer här några tankar kring dödsstraff, för mig den kanske yttersta kränkningen mot mänskligheten. Det här är historien om varför

Liksom Amnesty argumenterar jag utifrån första, tredje och tjugonionde artiklarna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Artikel 1: "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap."
Artikel 3 "Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet"
Artikel 29 1. Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.
2. Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd

Med andra ord har ingen annan människa rätt, under några som helst omständigheter, att ta någon annan människas liv eftersom det är det yttersta frihetsberövandet. Jag är principetisk på den här punkten. Vår rättighet till liv får inte tas ifrån oss även om vi inte följer våra samhälleliga plikter. Visst kan man argumentera för att en människa som berövat en eller flera människors frihet genom mord ska bli av med sin egen frihet, men på vilket sätt gör hämnden skillnad? Våld föder våld. Hat föder hat. De hämndkänslor som en nära anhörig kan känna gentemot den som tagit en älskades liv hör inte samman med det mänskliga förnuftet, och den dödade människan kommer inte uppstå. Däremot tas en annan människas liv ifrån oss, helt i onödan. Jag anser däremot att en människa som med avsikt i de allra flesta falla ska ha ett mycket strängt straff, typ livstids fängelse, just eftersom denna person berövat en annan människa dess rätt till liv.

En liten historia att (skratta?) åt

Det var en gång två planeter som möttes när de var ute och snurrade någonstans i universum. Den ena planeten sa till den andra:

-Men hur är det med dig? Du ser lite vissen ut?
-Ja, svarade den andra planeten och suckade suckade tungt. Jag har drabbats av Homo Sapiens.
-Ajdå, det låter allvarligt, svarade den första planeten. Men jag kan trösta dig med, att det går snart över...

Heja, heja, heja FRA!

Ett artigt meddelande har väl aldrig klassats som en terroristhandling,väl?!

Kunskap är makt. Makt är kunskap

Modernisationen är intressant i sin tilltro till det rationella och makten av det bättre argumentet. Och det är svårt att säga emot, för nog är det lysande logik som säger att det bästa argumentet alltid går segrande eftersom det är det som är det "sanna". Tyvärr är det en stor skillnad mellan politisk teori och politisk praktik.

I boken Boken som jag med blandad hatkärlek ägnat de senaste dag visas ganska tydligt på att den som har den reella makten kan styra vad som är rationellt. Den enda objektiva verkligheten är med andra ord inte sann, i ett sammanhang av maktrelationer. Med detta följer att det rationella är en social konstruktion, ja kanske till och med en maktkonstruktion.

Samma resonemang kan föras i många praktiska exempel. Man kan till exempel fråga sig varför miljöfrågan formuleras på det sätt som den gör. För att det är det mest rationella sättet att se på problemet eller för att det är de aktörer med störst makt som kommer till tals och har störst genomslag? Är det rationalitet som gjort att vi nu accepterar budskap som "köp en etanolbil och få 30 extra hästkrafter" eller "I dream of the day when cars no longer leave no traces on earth" Följt av en bild där det sprutar blommor ur avgasröret och vägen försvinner efter Citroen:en (som det är fråga om i det här fallet).

Jag tror att genom att synliggöra vilka som har makten i specifika frågor kan processer demokratiseras så att politiken blir rationell också i praktiken.