Nu är jag trött på er! Nyliberaler. Framförallt för att ni många gånger uppträder med en lätt överlägsen ton, som att ni har det universella receptet för att lösa alla världsproblemen: Fri marknad, fri handel. Kapitalism, eftersom den "lyfter människor ur fattigdomen". Framförallt hänvisar ni ofta till siffror och statistisk som det ultimata beviset för er argumentation. Allting blir ju hela tiden bättre och bättre. Eller vänta lite: Blir det verkligen det??
Här är några av de fakta som brukar framföras för att bevisa den marknadsfundamentalistiska tesen:
* 76 000 människor lyfts ur fattigdomen varje dag -Sant! Om man väljer ut fem speciella år och endast ser till den ena av Världsbankens definition av extrem fattigdom: människor som lever på under 1 dollar/dag. Andelen människor som lever under 2 dollar/dag har inte minskat över huvud taget.
* Andelen fattiga i världen har minskat från 67 till 48 procent - Sant! Däremot har andelen fattiga inte minskat i absoluta tal, där är siffran oförändrad. Detta trots att världen som helhet har blivit ungefär dubbelt så rik de senaste 25 åren. Det kan ändå argumenteras för att en relativt stor procentuell minskning ör en framgrån för den fria kapitalistiska marknaden. Utan att här för närvarande helt ha kött på benen så misstänker jag att de flesta av de fattiga som kommit ur fattigdomen är kineser. Det intressanta är att Kinas "framgångssaga" inte rakt upp och ner är ett resultat av marknadsliberalisering. Tvärtom har man till en början medvetet skyddat sin produktion mot utländsk konkurrens eftersom de annars skulle ha slagits ut. Först efter det att man byggt upp dess konkurrenskraft har man låtit globala investerare komma in i landet och konkurrera. Först protektion- sedan fri marknad
* Undernäringen har halverats sedan 1970 - Sant! Däremot har hungern inte minskat någonting de senaste 15 åren, (bl.a. efter det att WTO bildades)
Det finns dessutom andra siffror från den globala rättviserörelsen som vill visa på en annan verklighet: (Följande är hämtat ur Samtyckets tidsålder - Manifest för en ny världsordning av George Monbiot. Läs Den!)
Flera undersökningar har jämfört tillväxttakten i de fattiga länderna mellan 1960 och 1980, då de flesta bedrev protektionism och stimulerade sina egna industrier, mot tillvättakterna mellan 1980 och 2000 då fattiga länder tvingades, huvudsakligen av IMF, att upphöra med det och öppna upp sina ekonomier mot omvärlden.
*En undersökning av 116 länder visar att nationalinkomsten steg med 3,1%/år mellan 1960-1980 men bara med 1,4% mellan 1980-2000.
*Tillväxten i Afrika söder om Sahara minskade från 36% 1960-1980 till minus 15% mellan 1980-1998.
*Latinamerikas tillväxt föll från 76% 1960-1980 till 6% under 1980-2000
*Hela Afrikas tillväxt föll från 34%1960-1980 till minus 23% 1980-2000
*1997 beräknade UNDP att Afrika söder om Sahara skulle bli 1,2 miljarder dollar fattigare som följd av den senaste världshandelsöverenskommelsen.
Personligen sätter jag inte alltför stor tro till statistisk eftersom den alltid är förenklar och inte berättar hela historien. Men någonstans måste man säga stopp och bita ifrån. Vad som är tråkigt med att behöva bemöta nyliberalers statistikargumentation är att man framstår som en riktig pessimist. "Titta vilken miserabel värld vi lever i" kan jag nästan höra mig själv säga. Det är det inte!! Det är en underbar, fantastisk värld. Det är det eftersom vi har möjligheten att göra den bättre. Vi har världens chans Goddamnit!!
söndag 27 juli 2008
lördag 26 juli 2008
Internt
Wei!
Jag vill också ha admin-rättigheter, skulle gärna sitta och pilla lite med bloggens utseende om jag får :) Inte för att den är ful nu, men det är roligt att leka lite. Kanske kan man ge adminstatus till alla medlemmar som vill, och så får man designa om sidan som man vill, hur ofta man vill - åtminstone när det kommer till färgval, typsnitt etc. Men innan man ändrar något i texten kanske man skall skicka ut godkännandemail till alla admins?
Kul att vi redan har så många inlägg, det är viktigt att det blir lite fart på bloggen, även om jag tycker att vissa parter där ute är lite oproduktiva :P Vilka är dessa herrar, för övrigt? Kan vi inte presentera oss i varsitt inlägg?
Det där med Mikeys libereale bror är en svår fråga. Å ena sidan är det kul med spridning på åsikterna, å andra sidan är det rätt vettigt med någon slags enhetlig inriktning på bloggen. Jag kan nog hålla med om att man bör vara på ungefär samma linje när det kommer till rättvisan, friheten och miljöfrågan.
För övrigt skulle jag vilja omdefiniera rättvisan till jämlikheten. Jämlikhet mellan klass, ursprung, kön och så vidare. Global jämlikhet. "Rättvisa" låter lite moraliserande och snävt i sammanhanget. Vad är eran åsikt om det?
Jag vill också ha admin-rättigheter, skulle gärna sitta och pilla lite med bloggens utseende om jag får :) Inte för att den är ful nu, men det är roligt att leka lite. Kanske kan man ge adminstatus till alla medlemmar som vill, och så får man designa om sidan som man vill, hur ofta man vill - åtminstone när det kommer till färgval, typsnitt etc. Men innan man ändrar något i texten kanske man skall skicka ut godkännandemail till alla admins?
Kul att vi redan har så många inlägg, det är viktigt att det blir lite fart på bloggen, även om jag tycker att vissa parter där ute är lite oproduktiva :P Vilka är dessa herrar, för övrigt? Kan vi inte presentera oss i varsitt inlägg?
Det där med Mikeys libereale bror är en svår fråga. Å ena sidan är det kul med spridning på åsikterna, å andra sidan är det rätt vettigt med någon slags enhetlig inriktning på bloggen. Jag kan nog hålla med om att man bör vara på ungefär samma linje när det kommer till rättvisan, friheten och miljöfrågan.
För övrigt skulle jag vilja omdefiniera rättvisan till jämlikheten. Jämlikhet mellan klass, ursprung, kön och så vidare. Global jämlikhet. "Rättvisa" låter lite moraliserande och snävt i sammanhanget. Vad är eran åsikt om det?
torsdag 24 juli 2008
GAFFEL - Week 1
Alla GAFFLAR! Vi är igång!!
Inläggen ramlar in och kommentarerna likaså. Jag tycker det är jätteroligt att sitta och läsa era kommentarer både på mina och andras inlägg, även om vi inte alltid är överens. Men just genom kreativa diskussioner kan vi pröva våra teorier och utveckla dom. Att tycka olika är vackert!
Jag har funderat kring hur bloggen ska funka. Vem eller vilka vill ha admin-rättigheter? I dagsläget är det bara jag som har det, eftersom jag skapade bloggen, men jag ser ingen mening med att sitta och trycka på den. Som admin kan man redigera sidans utseende m.m.
En annan fundering är: OM vi råkar bli ett antal som reggar sig här, vilka ska bli inbjudna att skriva? En så länge en helt onödig fråga, men exempelvis är min extremt liberale bror halvsugen på att skriva här. Jag kanske har fel, men som jag ser det har vi som hittills registrerat oss här en del grundläggande åsikter gemensamt: att rättvisa är viktigt, att frihet inte är obegränsat och att det finns miljöproblem som är hyfsat akuta att komma tillrätta med. För att citera min käre bror "För mig som liberal så är rättvisa en icke-fråga". Så vad säger ni?
Fler skribenter önskas fortfarande såklart, så spread the word om GAFFEL!
Kärlek & Sommarvärme till er alla
Inläggen ramlar in och kommentarerna likaså. Jag tycker det är jätteroligt att sitta och läsa era kommentarer både på mina och andras inlägg, även om vi inte alltid är överens. Men just genom kreativa diskussioner kan vi pröva våra teorier och utveckla dom. Att tycka olika är vackert!
Jag har funderat kring hur bloggen ska funka. Vem eller vilka vill ha admin-rättigheter? I dagsläget är det bara jag som har det, eftersom jag skapade bloggen, men jag ser ingen mening med att sitta och trycka på den. Som admin kan man redigera sidans utseende m.m.
En annan fundering är: OM vi råkar bli ett antal som reggar sig här, vilka ska bli inbjudna att skriva? En så länge en helt onödig fråga, men exempelvis är min extremt liberale bror halvsugen på att skriva här. Jag kanske har fel, men som jag ser det har vi som hittills registrerat oss här en del grundläggande åsikter gemensamt: att rättvisa är viktigt, att frihet inte är obegränsat och att det finns miljöproblem som är hyfsat akuta att komma tillrätta med. För att citera min käre bror "För mig som liberal så är rättvisa en icke-fråga". Så vad säger ni?
Fler skribenter önskas fortfarande såklart, så spread the word om GAFFEL!
Kärlek & Sommarvärme till er alla
onsdag 23 juli 2008
Balladen om konsekvenserna - eller vad är det för fel med lite samarbete?
Ett av de större problemen med den mänskliga rasen är vår bristande förmåga att som individer tänka och handla inför framtiden. Nåväl, vi leder med största sannolikhet planetens förutseende-liga före såväl apor, ekorrar, elefanter och alla andra djur som lika populärt som felaktigt påstås vara kompetenta på det här med planering, men skall man inta något slags historiskt allvetarperspektiv är det ändå inte mycket att hänga i julgranen.
Vi köper en massa varor vi senare upptäcker att vi inte behöver och konsumerar i största allmänhet som om ingen morgondag funnes. Vi väljer varor som gör oss överflödmänniskor ännu lite rikare till förmån för sådana som skulle göra en sydamerikansk dubbelarbetares liv en aning drägligare. Vi skjuter upp till imorgon vad vi kan göra idag fast vi inte ens har någon behållning av att slötitta på den där TV-serien och vi hänger medvetet tillbaka de provade kläderna på fel ställe trots att vi mycket väl kan föreställa oss hur det skulle vara att jobba som butiksbiträde på H&M. Kort sagt är vi veritabelt usla på det här med att leva och välja som om vi förstod konsekvensen av våra handlingar.
Därför behöver vi samarbeta för att motverka den där lilla darwinistiska djävulen på högeraxeln. Människan är generellt sett varken ond eller ointelligent, däremot både bekväm och självisk. Herregud, det är ju delvis därför vi tagit oss så här långt i näringskedjan. Men vi har också en naturlig fallenhet för att fungera i sociala sammanhang och uppskatta vikten av våra medmänniskor, vilket jag tycker vi ska utnyttja. Du kommer inte att stjäla din systers godis när hela din familj ser på; de förkroppsligar allt för uppenbart din eventuella stölds konsekvenser. På samma sätt är det bra att det finns statliga och kommunala organ där människor tillsammans fattar kollektiva beslut, inom rimliga gränser naturligtvis.
Organisationen ser nämligen längre än den enskilda människan och har inget ego att ta hänsyn till. De politiska institutionerna må vara långt ifrån perfekta, men de riskerar färre ohumana och framtidsfientliga klavertramp än den frikopplade individen. Hurra för kollektivet!
Vi köper en massa varor vi senare upptäcker att vi inte behöver och konsumerar i största allmänhet som om ingen morgondag funnes. Vi väljer varor som gör oss överflödmänniskor ännu lite rikare till förmån för sådana som skulle göra en sydamerikansk dubbelarbetares liv en aning drägligare. Vi skjuter upp till imorgon vad vi kan göra idag fast vi inte ens har någon behållning av att slötitta på den där TV-serien och vi hänger medvetet tillbaka de provade kläderna på fel ställe trots att vi mycket väl kan föreställa oss hur det skulle vara att jobba som butiksbiträde på H&M. Kort sagt är vi veritabelt usla på det här med att leva och välja som om vi förstod konsekvensen av våra handlingar.
Därför behöver vi samarbeta för att motverka den där lilla darwinistiska djävulen på högeraxeln. Människan är generellt sett varken ond eller ointelligent, däremot både bekväm och självisk. Herregud, det är ju delvis därför vi tagit oss så här långt i näringskedjan. Men vi har också en naturlig fallenhet för att fungera i sociala sammanhang och uppskatta vikten av våra medmänniskor, vilket jag tycker vi ska utnyttja. Du kommer inte att stjäla din systers godis när hela din familj ser på; de förkroppsligar allt för uppenbart din eventuella stölds konsekvenser. På samma sätt är det bra att det finns statliga och kommunala organ där människor tillsammans fattar kollektiva beslut, inom rimliga gränser naturligtvis.
Organisationen ser nämligen längre än den enskilda människan och har inget ego att ta hänsyn till. De politiska institutionerna må vara långt ifrån perfekta, men de riskerar färre ohumana och framtidsfientliga klavertramp än den frikopplade individen. Hurra för kollektivet!
tisdag 22 juli 2008
Makten över arbetssituationen
Tänkte fortsätta lite på resonemanget som jag påbörjade i mitt första inlägg. Det slog mig att frågan om deltagande och möjlighet att på verka det system som indivden har att rätta sig efter också i allra högsta gäller på mikronivå, exempelvis inom ett företag eller en organisation. Ett typexempel uppdagades under mitt sommararbete. Företaget där jag arbetade höll på att genomföra en omstrukturering, och hade till sin hjälp tagit in en utomstående konsult. De fast anställda diskuterade omstruktureringen under fikarasterna och såg inte hur det skulle förbättra deras arbetssituation, snarare tvärtom. Konsulten utför alltså ett antal hundra kronor i timmen för att ta fram ett förslag som möts med skepsism och missnöje bland de som det ytterst påverkar.
Istället skulle företagsledningen kunna samla sina anställda i grupper om ca 10 personer (företaget hade ca 50 anställda) och gemensamt skulle företagsledningen tillsammans med de anställda som arbetar ute på fältet kunna utvärdera vad som fungerar bra och mindre bra, samt vilka åtgärder som behövs för att arbetsplatsen ska fungera ännu bättre. Förutom den självklara demokratiska rättigheten att alla anställda får en direkt möjlighet att påverka sin arbetssituation så ger det deltagande perspektivet möjlighet för flera goda idéer att komma fram till företagsledningen istället för att ligga och pyra i fikarummet.
Detta innebär definitivt inte att fältarbetarna kommer få alla sina önskningar uppfyllda. Däremot tror åtminstone jag att de kommer ha lättare att acceptera de förändringar som genomförs, eftersom även deras idéer tagots upp till debatt och isåfall - genom dialog och debatt - blivit nedlagt. De förändringar som till slut blir resultatet av den deltagande demokratiska processen kommer då få en helt annan förankring bland alla anställda.
Det finns egentligen ingenting som talar emot underifråndemokrati inom företag. Så sätt igång hjulen och vässa hjärnorna! Det är oss det handlar om.
Istället skulle företagsledningen kunna samla sina anställda i grupper om ca 10 personer (företaget hade ca 50 anställda) och gemensamt skulle företagsledningen tillsammans med de anställda som arbetar ute på fältet kunna utvärdera vad som fungerar bra och mindre bra, samt vilka åtgärder som behövs för att arbetsplatsen ska fungera ännu bättre. Förutom den självklara demokratiska rättigheten att alla anställda får en direkt möjlighet att påverka sin arbetssituation så ger det deltagande perspektivet möjlighet för flera goda idéer att komma fram till företagsledningen istället för att ligga och pyra i fikarummet.
Detta innebär definitivt inte att fältarbetarna kommer få alla sina önskningar uppfyllda. Däremot tror åtminstone jag att de kommer ha lättare att acceptera de förändringar som genomförs, eftersom även deras idéer tagots upp till debatt och isåfall - genom dialog och debatt - blivit nedlagt. De förändringar som till slut blir resultatet av den deltagande demokratiska processen kommer då få en helt annan förankring bland alla anställda.
Det finns egentligen ingenting som talar emot underifråndemokrati inom företag. Så sätt igång hjulen och vässa hjärnorna! Det är oss det handlar om.
Politik
Ordet politik är för många skrämmande och alldeles för stort. Ett ord som för med sig obehagligheter och allvar. Det kan kännas skönt att inte engagera sig i något politiskt, att slippa ta ansvar eller ställa sig på någons sida, att stå för något viktigt. Många kanske vill undvika stämpeln, vill se sig själv som en egen idivid utanför systemet. Vilket jag absolut har förståelse för, speciellt då det ser ut som det gör idag.
Politik behöver inte vara avancerat, det behöver inte krävas efterforskning eller deltagande. Jag tror att själva ämnet är uttjatat och att folket inte orkar bry sig längre då de inte ser en gynnande utvekling inom räckhåll. Detta tror jag är anledningen till varför vårat samhälle ser ut som det gör; de allra flesta har åsikter men ingen ork till att uttrycka sig, för att inte tala om att föra tankarna till fysiska handlingar. Att få ett större intresse för politiken bland våra egna är en svår uppgift, och ingen annan än den egna idividen kan påverka detta. Men att förbättra det som cirklar omkring en är enligt mig en stor fråga, som kräver en stor aktion. Att inte rösta i val, att inte ta ställning i en debatt, att inte engagera sig genom att stå för det man anser är rätt, moraliskt, etiskt, är bara en stor våg av lathet som sköljer över vårt land.
"Det duger som det är" är ett vanligt tankesätt och många finner sig själv nöjd. Men nöjdheten är ovissdom: man ska aldrig nöja sig. - Vad det än handlar om.
Min önskan är att viljan till att förbättra infinner sig hos fler, det är bara du som kan reagera på din egen olycka och kräva en lösning.
Jag tror på ett sammarbete mellan människor, ett sammarbete som skulle utveckla vårat samhälle till det bättre. Där alla har en egen talan och beslut fattas gemensamt.
Nej, ingen utopi, men inte heller något kaos, eller någon s.k. djungellag. Ett sammarbete, helt enkelt. - För det finns ingen människa som har rätt att bestämma över någon likgiltig. Det finns ingen männiksa som varken kan ta sig den rätten eller bli given den på ett humant sätt. - Hur kan någon anse sig vara värdigare än någon annan till den här tjänsteplatsen? Hur kan någon tro att dennes åsikter och beslut skulle inebära ett starkare och bättre samhälle än någon annans?
Övervakare låter som en bra idé, en possitiv handling för att få kontroll över makthavarna. Men, i verkligheten, tror jag bara härskarledet skulle bli förlängt, förstorat. Flera individer skulle bli tilldelade olika uppgifter för att "styra styrarna". Makthavarna växer sig fler och starkare. Frågan är, om det här skulle utföras, vem skulle övervaka övervakarna? Det här känns som ett bra exempel på en ond cirkel.
Politik behöver inte vara avancerat, det behöver inte krävas efterforskning eller deltagande. Jag tror att själva ämnet är uttjatat och att folket inte orkar bry sig längre då de inte ser en gynnande utvekling inom räckhåll. Detta tror jag är anledningen till varför vårat samhälle ser ut som det gör; de allra flesta har åsikter men ingen ork till att uttrycka sig, för att inte tala om att föra tankarna till fysiska handlingar. Att få ett större intresse för politiken bland våra egna är en svår uppgift, och ingen annan än den egna idividen kan påverka detta. Men att förbättra det som cirklar omkring en är enligt mig en stor fråga, som kräver en stor aktion. Att inte rösta i val, att inte ta ställning i en debatt, att inte engagera sig genom att stå för det man anser är rätt, moraliskt, etiskt, är bara en stor våg av lathet som sköljer över vårt land.
"Det duger som det är" är ett vanligt tankesätt och många finner sig själv nöjd. Men nöjdheten är ovissdom: man ska aldrig nöja sig. - Vad det än handlar om.
Min önskan är att viljan till att förbättra infinner sig hos fler, det är bara du som kan reagera på din egen olycka och kräva en lösning.
Jag tror på ett sammarbete mellan människor, ett sammarbete som skulle utveckla vårat samhälle till det bättre. Där alla har en egen talan och beslut fattas gemensamt.
Nej, ingen utopi, men inte heller något kaos, eller någon s.k. djungellag. Ett sammarbete, helt enkelt. - För det finns ingen människa som har rätt att bestämma över någon likgiltig. Det finns ingen männiksa som varken kan ta sig den rätten eller bli given den på ett humant sätt. - Hur kan någon anse sig vara värdigare än någon annan till den här tjänsteplatsen? Hur kan någon tro att dennes åsikter och beslut skulle inebära ett starkare och bättre samhälle än någon annans?
Övervakare låter som en bra idé, en possitiv handling för att få kontroll över makthavarna. Men, i verkligheten, tror jag bara härskarledet skulle bli förlängt, förstorat. Flera individer skulle bli tilldelade olika uppgifter för att "styra styrarna". Makthavarna växer sig fler och starkare. Frågan är, om det här skulle utföras, vem skulle övervaka övervakarna? Det här känns som ett bra exempel på en ond cirkel.
söndag 20 juli 2008
Folkets demokrati
Winston Churchill sa en gång i tiden: Demokrati är ett uselt sätt att styra ett land. Men det är det minst dåliga alternativet. Spontant är de flesta nog beredda att hålla med. Det klassiska citatet är dock ett uttalande utan plats för nyans, såsom många klassiska uttalanden ofta är. Den representativa, parlamentariska demokratin har spelat ut sin roll. Vad som nu behövs är ett återuppfinnande av politiken, som Ulrich Beck uttrycker det i sin bok med samma namn.
Behovet av att återuppfinna det politiska kommer som jag ser det ur två problem som uppstått i västvärldens stater. Till att börja med har indivdierna blivit alienerade från politiken. Det har skapats en känsla av hopplöshet inför möjligheten att påverka samhällets utveckling, vilket gör att många i hopplöshet struntar i att rösta i offentliga val och känner sig likgiltiga inför att delta i samhällsdebatter. Särskilt tydligt blir detta i europaparlamentsval, där makten förefaller ligga ännu längre från den enskilde individen än vid riksdagsval.
Dessutom menar Beck att den politiska makten till stor del har förflyttats från den politiska sfären till den icke-politiska sfären som styrs av det rådande ekonomiska systemet: kapitalismen. Hade kapitalismen gett det som den utlovat - mer frihet och bättre livskvalitet - så hade jag varit mer än nöjd. Problemet är att det är stora företag och andra aktörer- inte individerna- som har tagit över den reella politiska makten.
Vad som behövs är ett politiskt system som ger varje individ möjligheten att direkt påverka både sin egen och den generella samhällsutvecklingen. Det är ingen utopi. Genom en rundabords-modell där "vanliga" deltar tillsammans med sakkunniga experter och politiker görs individen delaktig i de beslut som påverkar oss. Uppbrytandet av den representativa demokratin bör ha sin utgångspunkt i det lokala, eftersom vi människor främst engagerar oss i frågor som ligger oss nära rent rumsligt och där vi kan se en direkt påverkan. Ett runt bord behövs dock också på nationell nivå, eftersom de beslut som fattas på denna nivå på många sätt styr vad som är möjligt att utföra på den lokala. Ett folkparlament som övervakar makten, om den överskrider sina befogenheter. Exakt vilka befogenheter som riksdagen ska tillåtas ha kan inte jag uttala mig om, eftersom de måste bestämmas av människorna i den nya demokratin. Men man kan t.ex. fråga sig om FRA-lagen någonsin hade kunnat genomdricas med ett folkparlament.
Behovet av att återuppfinna det politiska kommer som jag ser det ur två problem som uppstått i västvärldens stater. Till att börja med har indivdierna blivit alienerade från politiken. Det har skapats en känsla av hopplöshet inför möjligheten att påverka samhällets utveckling, vilket gör att många i hopplöshet struntar i att rösta i offentliga val och känner sig likgiltiga inför att delta i samhällsdebatter. Särskilt tydligt blir detta i europaparlamentsval, där makten förefaller ligga ännu längre från den enskilde individen än vid riksdagsval.
Dessutom menar Beck att den politiska makten till stor del har förflyttats från den politiska sfären till den icke-politiska sfären som styrs av det rådande ekonomiska systemet: kapitalismen. Hade kapitalismen gett det som den utlovat - mer frihet och bättre livskvalitet - så hade jag varit mer än nöjd. Problemet är att det är stora företag och andra aktörer- inte individerna- som har tagit över den reella politiska makten.
Vad som behövs är ett politiskt system som ger varje individ möjligheten att direkt påverka både sin egen och den generella samhällsutvecklingen. Det är ingen utopi. Genom en rundabords-modell där "vanliga" deltar tillsammans med sakkunniga experter och politiker görs individen delaktig i de beslut som påverkar oss. Uppbrytandet av den representativa demokratin bör ha sin utgångspunkt i det lokala, eftersom vi människor främst engagerar oss i frågor som ligger oss nära rent rumsligt och där vi kan se en direkt påverkan. Ett runt bord behövs dock också på nationell nivå, eftersom de beslut som fattas på denna nivå på många sätt styr vad som är möjligt att utföra på den lokala. Ett folkparlament som övervakar makten, om den överskrider sina befogenheter. Exakt vilka befogenheter som riksdagen ska tillåtas ha kan inte jag uttala mig om, eftersom de måste bestämmas av människorna i den nya demokratin. Men man kan t.ex. fråga sig om FRA-lagen någonsin hade kunnat genomdricas med ett folkparlament.
lördag 19 juli 2008
Tankar kring den så kallade friheten
Gafflar-
En organisation som vill sprida tankar och viljor.
Som vill få folket att tänka efter och inte bara flyta med strömmen.
Som vill få er att reflektera över den "frihet" vi lever inom.
Det här är vad jag vill, vad jag strävar efter. Jag säger inte att vi kommer rädda världen, att allt kommer förbättras avsevärt om folket följer mina åsikter. Nej, jag vill visa att det finns flera vägar att välja bland, jag vill få upp folks ögon och få ge dem en egen uppfattning om vad som är rätt och fel.
Fokusen här ligger på världsliga frågor så som frihet och rättvisa. Ämnen som kan diskuteras och analyseras till oändligheten, som alla har åsikter och tankar kring. Orsaken till den ständiga debatten angående detta är självfallet att ingen har någon lösning på problemen som finns. Jag tror inte heller att någon lösning kommer att finnas då så många individer har olika åsikter. Min frihet kan innebära din psykiska undergång. Jag menar, hur ska alla bli nöjda? -Omöjligt.
Jag tror på frihet till den enskilda individen, att var människa har rätt att bestämma över sig själv, sina egna handlingar, tankar, åsikter et.c. Att ge någon annan makten över ett samhälle känns för mig som en alldeles för stor gåva för en mänsklig varelse att hantera. Bevisligen, enligt mig, har jag rätt. -Nämn en härskare som inte på något sätt utnyttjat sin position, som aldrig sett till sitt eget bästa framför folket.
Jag anser även att man alltid ska se till sig själv först, att man ska värdera sitt eget liv högst och sträva efter sin egna lycka och framgång. Det låter hårt, jag vet, och jag menar inte att man bokstavligen ska leva efter de här orden- bara ha dem i tankarna.
Dessa två argument, fakta, åsikter, kalla dem vad ni vill, är dock motsägande då det blir en självklarhet för personen som sitter med makten att se till sig själv före folket. Jag tror inte att någon man eller kvinna borde ha så mycket makt som vissa har i Sverige(och självklart även överallt annars) idag. Teoretiskt är det en bra idé, ja. Men i praktiken fungerar det inte alls på samma sätt, en människa är inte psykiskt kapabel till att hantera den makten.
Jag röstar för rihet, utan en vakande storebror, utan en dömmande stat, utan bestämmelser som endast gynnar de "högre uppsatta". Varje individ ska ha rätt till sin egna frihet, att få leva "outside the box". Illusionen av frihet vi existerar i i det nuvarande läget är inget jag uppskattar.
En organisation som vill sprida tankar och viljor.
Som vill få folket att tänka efter och inte bara flyta med strömmen.
Som vill få er att reflektera över den "frihet" vi lever inom.
Det här är vad jag vill, vad jag strävar efter. Jag säger inte att vi kommer rädda världen, att allt kommer förbättras avsevärt om folket följer mina åsikter. Nej, jag vill visa att det finns flera vägar att välja bland, jag vill få upp folks ögon och få ge dem en egen uppfattning om vad som är rätt och fel.
Fokusen här ligger på världsliga frågor så som frihet och rättvisa. Ämnen som kan diskuteras och analyseras till oändligheten, som alla har åsikter och tankar kring. Orsaken till den ständiga debatten angående detta är självfallet att ingen har någon lösning på problemen som finns. Jag tror inte heller att någon lösning kommer att finnas då så många individer har olika åsikter. Min frihet kan innebära din psykiska undergång. Jag menar, hur ska alla bli nöjda? -Omöjligt.
Jag tror på frihet till den enskilda individen, att var människa har rätt att bestämma över sig själv, sina egna handlingar, tankar, åsikter et.c. Att ge någon annan makten över ett samhälle känns för mig som en alldeles för stor gåva för en mänsklig varelse att hantera. Bevisligen, enligt mig, har jag rätt. -Nämn en härskare som inte på något sätt utnyttjat sin position, som aldrig sett till sitt eget bästa framför folket.
Jag anser även att man alltid ska se till sig själv först, att man ska värdera sitt eget liv högst och sträva efter sin egna lycka och framgång. Det låter hårt, jag vet, och jag menar inte att man bokstavligen ska leva efter de här orden- bara ha dem i tankarna.
Dessa två argument, fakta, åsikter, kalla dem vad ni vill, är dock motsägande då det blir en självklarhet för personen som sitter med makten att se till sig själv före folket. Jag tror inte att någon man eller kvinna borde ha så mycket makt som vissa har i Sverige(och självklart även överallt annars) idag. Teoretiskt är det en bra idé, ja. Men i praktiken fungerar det inte alls på samma sätt, en människa är inte psykiskt kapabel till att hantera den makten.
Jag röstar för rihet, utan en vakande storebror, utan en dömmande stat, utan bestämmelser som endast gynnar de "högre uppsatta". Varje individ ska ha rätt till sin egna frihet, att få leva "outside the box". Illusionen av frihet vi existerar i i det nuvarande läget är inget jag uppskattar.
fredag 18 juli 2008
Något att leva för
Att söka svar på existens och identitet i musik är inget ovanligt. Trollhätteskalden Peter LeMarc ger mycket vacker uppmuntran för att fortsätta kämpa för att åstadkomma förändring.
Vad du än hört eller sett
tidningar och TV
Skvaller och rykten
Folk säger så mycket
Tro inte ett enda ord
Det är bluff, det är bågDet är lögn
Vad alla andra än tycker
Månen
Himlen och dess stjärnor
Kommer alltid vara kvar, kommer alltid finnas där
Trots nätternas svärtaSå även kärleken, min vän
Och dom som söker efter den
Om igen, om igen
Alla hoppfulla hjärtan
Så fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld du lever i
Och var en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv
Vad du än hört eller sett
tidningar och TV
Skvaller och rykten
Folk säger så mycket
Tro inte ett enda ord
Det är bluff, det är bågDet är lögn
Vad alla andra än tycker
Månen
Himlen och dess stjärnor
Kommer alltid vara kvar, kommer alltid finnas där
Trots nätternas svärtaSå även kärleken, min vän
Och dom som söker efter den
Om igen, om igen
Alla hoppfulla hjärtan
Så fortsätt längta, hitta mod
Våga hoppas, våga tro
Tro på drömmar, ta ett kliv
Vält den värld du lever i
Och var en galning, var naiv
Det är det som håller oss vid liv
torsdag 17 juli 2008
No chains around my feet, but I´m not free
Organisationen är ännu i sin linda och vi vet ännu inte riktigt vilket håll den här resan är på väg att ta oss. Men jag tänkte börja med en diskussion om frihet, eller mer specifikt vad det är som ska frigöras. För medan marknadsfundamentalister närmast predikar ut sitt budskap som den enda sanningen och dessutom utmålar sig som de stackars debattörerna som ingen lyssnar på så finns vi andra här och undrar: Varför är det många gånger omöjligt att fatta hållbara beslut?
Utgångspunkten är ganska enkel: Det är människorna, individerna, som ska frigöras och inte marknaden eller kapitalet. Så var ligger skillnaden? Är det här ännu ett flummigt uttalande från en okunnig vänstermänniska? Det är mycket mer än så. För med denna utgångspunkt blir struktureringen av den globala ekonomin också helt annorlunda.
Grundläggande är skillnaden mellan positiva och negativa friheter. Att inte bli hindrad från en handling, exempelvis att pissa på sin grannes staket, kategoriseras som en negativ frihet. Att slippa få sitt staket nedpissat är också en frihet som står i rakt motsatt förhållande till en negativ frihet, och kategoriseras som en positiv frihet. På samma sätt är det inte bara en frihet att få köra bil hur mycket man vill; det är också en frihet att kunna andas frisk luft i sin hemstad.
Det är också en positiv frihet att varje dag slippa bli påverkad av reklam, medan det är en negativ frihet att få göra reklam vart och hur mycket man vill. Handen upp någon som inte dagligen bli påverkad av reklam? Makten att bombardera oss med reklambudskap för att få oss att konsumera mera ligger idag naturligt nog hos de stora bolag som har pengar. Genom sin marknadsföring skapar de en känsla av behov hos individen. En känsla av otillräcklighet om vi inte har den där extra prylen. Sjävklart är det ingen som TVINGAR mig att köpa den senaste platt-tv:n, men att säga att marknaden rätt och slätt ökar min valfrihet att välja den bästa tv:n till det lägsta priset är hopplöst förenklat. Reklam skulle inte behövas om marknaden verkligen fungerade. Hade jag ett behov av att köpa den förbannade tv:n skulle jag givetvis aktivt söka upp olika återförsäljare och få information. Dessutom blir följden av nuvarande "fria" marknadssystem att de som redan har mycket pengar obönhörligen kommer att öka sin tillväxt, och därmed också sin makt över indivder.
Så vad göra? Till att börja med få bort reklampauser mitt i tv-program och placera alla tidningsannonser i en särskild del av morgontidningen så att jag aktivt kan välja att läsa eller dissa reklamen. I ett längre perspektiv: Ändra tankesätt vad frihet är! Ska vi tillåtas att var fria, tänkande ock kreativa individer eller ska vi vara individer i en fri, kreativ och manipulerande marknad?
(Tack Birger Schlaug för inspiration och tankar)
Utgångspunkten är ganska enkel: Det är människorna, individerna, som ska frigöras och inte marknaden eller kapitalet. Så var ligger skillnaden? Är det här ännu ett flummigt uttalande från en okunnig vänstermänniska? Det är mycket mer än så. För med denna utgångspunkt blir struktureringen av den globala ekonomin också helt annorlunda.
Grundläggande är skillnaden mellan positiva och negativa friheter. Att inte bli hindrad från en handling, exempelvis att pissa på sin grannes staket, kategoriseras som en negativ frihet. Att slippa få sitt staket nedpissat är också en frihet som står i rakt motsatt förhållande till en negativ frihet, och kategoriseras som en positiv frihet. På samma sätt är det inte bara en frihet att få köra bil hur mycket man vill; det är också en frihet att kunna andas frisk luft i sin hemstad.
Det är också en positiv frihet att varje dag slippa bli påverkad av reklam, medan det är en negativ frihet att få göra reklam vart och hur mycket man vill. Handen upp någon som inte dagligen bli påverkad av reklam? Makten att bombardera oss med reklambudskap för att få oss att konsumera mera ligger idag naturligt nog hos de stora bolag som har pengar. Genom sin marknadsföring skapar de en känsla av behov hos individen. En känsla av otillräcklighet om vi inte har den där extra prylen. Sjävklart är det ingen som TVINGAR mig att köpa den senaste platt-tv:n, men att säga att marknaden rätt och slätt ökar min valfrihet att välja den bästa tv:n till det lägsta priset är hopplöst förenklat. Reklam skulle inte behövas om marknaden verkligen fungerade. Hade jag ett behov av att köpa den förbannade tv:n skulle jag givetvis aktivt söka upp olika återförsäljare och få information. Dessutom blir följden av nuvarande "fria" marknadssystem att de som redan har mycket pengar obönhörligen kommer att öka sin tillväxt, och därmed också sin makt över indivder.
Så vad göra? Till att börja med få bort reklampauser mitt i tv-program och placera alla tidningsannonser i en särskild del av morgontidningen så att jag aktivt kan välja att läsa eller dissa reklamen. I ett längre perspektiv: Ändra tankesätt vad frihet är! Ska vi tillåtas att var fria, tänkande ock kreativa individer eller ska vi vara individer i en fri, kreativ och manipulerande marknad?
(Tack Birger Schlaug för inspiration och tankar)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)