Winston Churchill sa en gång i tiden: Demokrati är ett uselt sätt att styra ett land. Men det är det minst dåliga alternativet. Spontant är de flesta nog beredda att hålla med. Det klassiska citatet är dock ett uttalande utan plats för nyans, såsom många klassiska uttalanden ofta är. Den representativa, parlamentariska demokratin har spelat ut sin roll. Vad som nu behövs är ett återuppfinnande av politiken, som Ulrich Beck uttrycker det i sin bok med samma namn.
Behovet av att återuppfinna det politiska kommer som jag ser det ur två problem som uppstått i västvärldens stater. Till att börja med har indivdierna blivit alienerade från politiken. Det har skapats en känsla av hopplöshet inför möjligheten att påverka samhällets utveckling, vilket gör att många i hopplöshet struntar i att rösta i offentliga val och känner sig likgiltiga inför att delta i samhällsdebatter. Särskilt tydligt blir detta i europaparlamentsval, där makten förefaller ligga ännu längre från den enskilde individen än vid riksdagsval.
Dessutom menar Beck att den politiska makten till stor del har förflyttats från den politiska sfären till den icke-politiska sfären som styrs av det rådande ekonomiska systemet: kapitalismen. Hade kapitalismen gett det som den utlovat - mer frihet och bättre livskvalitet - så hade jag varit mer än nöjd. Problemet är att det är stora företag och andra aktörer- inte individerna- som har tagit över den reella politiska makten.
Vad som behövs är ett politiskt system som ger varje individ möjligheten att direkt påverka både sin egen och den generella samhällsutvecklingen. Det är ingen utopi. Genom en rundabords-modell där "vanliga" deltar tillsammans med sakkunniga experter och politiker görs individen delaktig i de beslut som påverkar oss. Uppbrytandet av den representativa demokratin bör ha sin utgångspunkt i det lokala, eftersom vi människor främst engagerar oss i frågor som ligger oss nära rent rumsligt och där vi kan se en direkt påverkan. Ett runt bord behövs dock också på nationell nivå, eftersom de beslut som fattas på denna nivå på många sätt styr vad som är möjligt att utföra på den lokala. Ett folkparlament som övervakar makten, om den överskrider sina befogenheter. Exakt vilka befogenheter som riksdagen ska tillåtas ha kan inte jag uttala mig om, eftersom de måste bestämmas av människorna i den nya demokratin. Men man kan t.ex. fråga sig om FRA-lagen någonsin hade kunnat genomdricas med ett folkparlament.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skriver väldigt bra svenska, Mikael. Hur hade du tänkt dig att de här rundabordsdiskussionerna skulle gå till rent praktiskt?
Thanx Gro! Som kommuner i Sverige (idet här exemplet) styrs idag så finns det två sidor: tjänstemannasidan som består av kommunalt anställda, exempelvis tekniska kontoret, och politiska nämnder där representanter från de olika partierna sitter, exempelvis tekniska nämnden. Min idé är att vanliga medborgare från det ickepolitiska ska bjudas in och tillsamans med politiker och tjänstemän och vara med och utforma förslag. Som den fysiska planeringsprocessen, som är lite av mitt specialområde inom miljövetenskapen, fungerar idag så inbjuds allmänheten att komma med sina synpunkter först EFTER det att planen är utformad. Konsekvensen blir givetvis att det blir väldigt svårt att påverka i någon större grad. Mitt förslag förutsätter ett förnyat samhällsengagemang, vilket jag definitivt tror är möjligt. Det borde inte gå att avpolitisera miljöfrågan, även om riksdagspartierna gör sitt bästa, och förhoppningsvis kommer miljöfrågans hantering dra med sig frågor om global rättvisa, frihet, demokrati m.m.
Skicka en kommentar