Dödshjälp?

Att tillåta dödshjälp eller inte?

Finns både nackdelar och fördelar med dödshjälp, självklart beroende på den personliga omgivningen, umgänge och näras tankar men även på erfarenheter, händelser och förlorade närastående individer. Jag kan relatera till de flestas åsikter angående ämnet men anser ändå att det borde legaliseras i Sverige.

Det är, för många, ett väldigt känsligt ämne, något som på ett eller annat sätt till slut antagligen kommer att påverka de flesta. Kanske genom sig själv eller kanske genom nära och kära. Jag vill förklara min tankegång, hur jag skulle vilja se det genomföras. Det har varit tal om s.k. "dödspiller"; att ge Apoteket ansvaret för försäljningen av dessa piller till allmänheten, med eller utan recept. Tankegången är att alla har rätt till att bestämma om sitt eget liv, och död. Även att göra självmord lättare för omgivningen. Detta är jag dock emot, jag anser, självklart, att alla har rätt till att bestämma och begränsa sin egen frihet men jag kan inte se humaniteten som förespråkas genom detta. Högst sannolikt skulle detta införandet påverka människor negativt, pressa dem till att ta framtida oönskade beslut.

För att förtjäna(?) denna dödshjälp anser jag att man måste uppfylla vissa krav. I min värld skulle detta legaliseras på sjukhusen, till döende patienter som endast lever i misär, i plågor, i ett rent helvete i väntan på att befrias från det jordliga livet. En dom skulle vara tvungen att fastställas, bevis på att patienten i fråga aldrig kommer att överleva sin sjukdom vill jag ha som ett krav. Och självklart, och viktigast, skall patientens önskan vara tydlig och genomtänkt.

Ett exempeln är Holland, här finns dödshjälp att önskas på sjukhus. Man skulle kunna tro att många patienter avlivas här, men så är inte fallet. Det är ett fåtal individer som önskar sig detta, och kanske hälften av dessa beviljas, detta förklarar jag som ett lyckat resultat, ett lyckat exempel som borde framföras till allmänheten här i Sverige så att en framtida möjlig lag skulle kunna accepteras. Själva proceduren är även den mycket känslig. Vem skall ta ansvaret? Och vem skall utföra dödshjälpen? Ytterliggare igen vill jag referera till Holland, här tvingas patienten själv ta pillret som kommer låta dem fridfullt somna in. All heder till den som tog detta beslutet; en önskan om död är alltid mycket nämre än själva utförandet.

Människan tänker rationellt, lever i nuet och ser inte mycket längre än sin egna eländighet när den är som värst. Att ta livsavgörande beslut när man befinner sig i sådan sits kan aldrig vara lätt, att tänka klart, att förstå konsekvenserna när man plågas till döds skulle för mig vara en hemsk press och en hemsk tidpunkt till att fatta ett sånt beslut.

För att göra dödshjälp möjlig; humant och kontrollerat, borde många individer vara inblandade i förundersökningar och besluttagandet. Jag vill återigen fastställa min åsikt till kraven: endast dödssjuka; kanske endast de som har ett fåtal veckor kvar i livet, i lidandet, skulle accepteras att få hjälpen. Möjligen skall beslutet vara fattat när man först fick sin sjukdom, liknande testamente; något man förbereder för att avlasta en börda för sina nära och för sig själv.

Alla liv är lika mycket värda, men att leva i ett fysiskt helvete, i plågor dag och natt, i väntan på sin egna bortgång är inte värdefullt någonstans. Jag vill ge människan den lagliga rätten att påverka sin egna livslängd, sin egna död; att lämna oss med äran i behåll.

-Jag vill ge de dödssjuka sin efterlängtade frihet.

Mikey om det rationella

Det är dags att starkt ifrågasätta den allmänt vedertagna uppfattningen om det rationella! Detta uttryck som så starkt präglat hela moderniseringen och som det ofta hänvisas till vid beslutsfattande på alla nivåer. Vad är rationellt egentligen?

Anonym (nr 2) konstaterade i sin kommentar till Death vs Maggie att:

"Jag håller inte med om argumentet – om inte annat för att det bygger för mycket på att människor är rationella...//"

Jag tolkar detta som ett påstående att människor är orationella, vilket jag inte kan hålla med om. Jag kan inte heller stå bakom att det finns en rationalitet som avgör vad som är en rationell handling. Istället vill jag hävda att alla människor handlar utifrån sin egen rationalitet. Detta eftersom verkligheten mer eller mindre är relativ. Vi uppfattar alla världen olika, och därför är det ont om absoluta sanningar. Vissa naturlagar kommer vi givetvis itne ifrån. Jorden är rund, gravitationskraften osv. Men däremot kan man säga att hur dessa naturlagar kommit att formuleras, vilka modeller som används för att förklara dom, är sociala konstruktioner.

Det finns flera olika teorier kring vad det är som skapar dessa sociala konstruktioner, exempelvis kunskap, eller språk. Jag har tidigare argumenterat för att det är makten som definierar det rationella. En följd av tron på det rationella har blivit tilliten till expertkunskap. Det är gemene man som ska ta till sig de nya rönen från forskareliten och politikerna. Om medborgarna misstror dessa och förlitar sig t.ex. till en politisk ideologi ses de som irrationella. Men i och med att verkligheten är relativ så kan man lika gärna se det som att experterna är irrationella, eftersom de inte förstår sig på eller kan hantera medborgares reaktioner. Det verkar som om den rationalitet som formats av expertsamhället inte kan hantera frågor som berör risk, och hur människor uppfattar risk. Till det behövs en omformulering av det rationella.