To Be Free

Freedom.
Oh, thy beauty is as blooming and delightful as the summer of yore.

Frihet. Att vara fri. Att genom sin egna vilja, endast, fatta beslut. Att ha val och möjligheter till oändligheten. Utan någon maktposition eller tvångshandlingar. Nej, hand i hand, sida vid sida, tillsammans med sina medmänniskor, leva på sina egna vilkor.


Att vara fri är en tolkningsfråga, absolut. För varje individ innebär det olika saker beroende på vad man värdesätter som viktigast. Vilket fall som helst vill vi främja lyckan bland oss, runt oss, i oss. Att göra detta är en fråga som kan vara näst intill omöjlig att svara på, då begreppet är mycket svävande.

Jobbet är en stor del av våra liv, här spenderar vi många timmar per dag och det är detta vi livnär oss genom. En stor del av våran personlighet präglas av just detta och när man sätter "labels" på sina nära har deras arbetssituation en stor del i utformandet av det. Att presentera någon, att presentera sig själv... jobbet har en viktig roll i vem man är.

Jag kan dock inte se detta, jag kan inte njuta av mitt arbete så mycket att jag vill förmedla detta vidare till mina lyssnare. Jag vill inte heller presentera mig som en "kock", "snickare", "musikalartist, what ever, för jag vill inte att det ska prägla vem jag är. Jag vill se mig själv som en människa som inte är beroende av sitt arbete när jag inte utför det, jag vill inte att andra ska se mig som det jag jobbar med. - Det känns opersonligt, tråkigt och döljande.

Med detta vill jag säga att mitt arbete absolut inte finns med på min "lyckomätare " i livet, självklart finns det i mina tankar och jag skulle inte klara av ett liv där jag jobbar som något jag absolut inte vill. Men jag menar att allt annat runt omkring är så mycket viktigare för att uppnå en positiv och fridfull, lycklig, sinnesstämmning. Ett jobb är trots allt just ett jobb, något jobbigt, som man måste utföra för att kunna unna sig själv lyckan.

Att ge mig möjligheten till en 30-timmarsvecka istället för det nuvarande läget skulle vara något som skulle uppskattas oerhört. Jag vet inte om jag skulle acceptera erbjudandet men jag skulle se det som ett steg framåt i samhället. Det skulle kännas som att folket blir sedda, att de ges valmöjligheter. Arbetarnas liv är deras eget och ingen borde ha rätten att bestämma hur de ska forma det.

En minskad arbetsdag skulle innebära mer fritid. Fritid att spendera med de nära och kära, att syssla med det man vill. Jag tror även att det skulle förebygga flera deppretioner, utbrändheter och uppstressingar som ens arbete skapar. Jag tror verkligen att människan skulle må bättre av det, psykiskt och fysiskt.

Problemet är pengar. Pengar, pengar, pengar. Vårat samhälle kräver att man har dem, och mycket av dem dessutom. Mycket skulle behöva ändras på för att förbättra våran situation och jag tycker mig se att vi har kört fast i våra spår. Nått nytänkande behövs och en stor förändring är mycket mer än välkommnande från min sida. Tänket som råder bland våra makthavare är just makt, även pengar och sin egna välfärd och allt präglas av hur samhället HAR sett ut och hur det HAR utvecklats. Att ändra på såpass mycket som borde justeras är en enorm risk, inte bara för honom/henne som seriöst kläcker idén utan även för folket. Trygghet är en viktig fråga, alla vill känna säkerhet i sin regering och jämtemot de högre satta. - Men va fan, flip the coin!

Här flyger jag iväg, tillbaka till ämnet. - Arbetstimmarna.
Jag röstar för att ge folket den egna valmöjligheten, att de får jobba de timmar de anser sig själva behöva eller klara av. Arbetsgivarens uppdrag är ändå att vara arbetsgivare. -Bygg upp scheman, anställ de som behövs och arbeta upp företaget kring de arbetandes vilja och åsikter.

Jag anser dock inte att man borde få arbeta så mycket som man vill, om det är utom mänskliga gränser. Psykiskt kan man inte klara av att jobba dygnet runt, att jobba i flera dagar i streck, att sluta sent och börja igen tidigt nästa morgon o.s.v. För att värna om sina medmänniskors hälsa borde inte detta vara tillåtet. ...Samtidigt när jag skriver detta kan jag inte låta bli att tänka att det är upp till var och en att förstå vad man är kapabel till och inte. Girigheten kanske är för stor hos vissa och medför att man utnyttjar det nya "välj-själv-hur-många-timmar-du-vill-jobba-systemet". -Men gör dina misstag och lär dig utefter dem. Att fatta fel beslut kan vara förödande för personen i fråga, men då hjälps den upp igen och har mognat och fått erfarenhet av sin dumdristighet.

Let us improve this wackoworld, mates!